dagen då sammhället inte ville ha dej längre

som jag har berättat  om tidagre om så har jag en man som ofta vandrar i gallerian där jag jobbar.
har har sedan ca 2 år haft svåra problemmed spriten som resulterade i alla han blev av med sitt jobb för ett år sedan och istället för hjälp mot sina alkoholm problem så blev han sitället förtidspensionerad-...
vilket gjorde att hans sprit problem bara utartade.
har följt han ned och uppgångar men idag var det nästan så  jag började gråta. ville bara springa fram krama honom och bara ta hand om honom.
idag var ha så onyckter så han blev utslängd från gallerian av vakten..
det var så hemskt att se tänker mkt på vad som skulle kunnat vara annorlunda om han hade fått hjälp i itd.
för en tid sedan förlorade han öven sin lägenhet.
jag kan inte låta bli att fälla några tårar, tycker så otroligt synd om honom.
för 5 år sen hade han job bostad.. nu är han hemlös
sover i trapp uppgångar  ute på bänkar mm.
vet inte vad jag sla göra.
nu i dagarna så kommer kylan.
hyrenansvarig för  butiks loken vi hyr kom för bi idag berättade lite om mannen o hon visst egenast vem jag pratade om , hon hade lika så följt mannens liv.
jag vill inte att han ska dö av alkohol problem.
 hans familj har nog förskjutit honom nu, vilken jag förstår det har nog varit många brutna löften genom åren,

fäller en tår fäller två tårar
jag tror att vi alla är dårar
vi ser men inget gör
även fast vi bör
klaga kan vi göra
se men inte höra
höra på tonen
låt oss ge dom hjälpande orden
att ta  tag i situationen
hjälpa någon med mat för magen
ge någon en kram denna dagen
vill inte vara så självisk
men det är så förföriskt 

mannen har inget hem flaskan är hans vän
måste hjälpa han på ngt sätt men hur?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0